knytt

söndagar får mig nästan alltid att längta bort lite mer än vanligt. idag lyssnar jag på belle&sebastian som ackompanjerar min reslust perfekt! när jag blundar nu kan jag nästan se mig själv på ett svettigt tåg någonstans i närheten av paris, med en stor klumpig resväska fylld med onödiga saker man packar ner för att man tror att man inte kommer klara sig utan dem i en månad ens. tågfönstret är öppet och sommarluften blåser in och det blir nästan kallt, men om man stänger blir det outhärdligt kvavt, så vi får stå ut. & tågkonduktören kommer ropandes nåt fint på franska och jag visar min biljett som är lite ihopknycklad och svettig eftersom jag hållt hårt i den enda sen jag fick den.

ååh! såhär hade jag tänkt resa i sommar. tåg till berlin, vidare till paris, till barcelona. sen hittar jag en billig flygstol hem igen!


jaja, detta får mig hur som helst att minnas vad jag lovat mig själv att ta tag i idag; ett nytt härligt massutskick av mitt härliga cv, i hopp om att få ett sommarjobb av nåt slag. jag tror inte att jag kommer få något, eftersom jag grinigt nog har skrivit att jag BARA vill jobba en månad. ingen vill ha en lite skitunge rännandes i BARA en månad, berättade min mamma för mig igår. jaja, sa jag, men det känns bäst att ha försökt i alla fall! än så länge har jag skickat sisådär 25 ansökningar, utan resultat. vad man ska göra?!

hursomhelst... jag vill ta studenten, ha sommar, dricka sangria, flytta hemifrån, allt detdär.

luften blev med ens het, nästan kvävande
det enda jag kunde göra var att titta ner i knät, händerna blev klibbiga av svett
& jag fick andas genom att räkna andetagen, in, ut, in, ut, in
om jag tittade upp hade jag varit tvungen att göra det
möta din papperstorra blick, & se på dig som om jag satt på andra sidan jorden
när jag i verkligheten satt mittemot dig på det lila sätet
om du hade velat hade du kunnat nudda mitt gåshudsknä med dina fingertoppar, skicka några hundra volt genom mig

men det enda som hände var att du hoppade av tåget innan jag slutade andas

---

Göm aldrig Radiohead, lova

igår kändes det som att världen skrattade åt mig. inget snällt skratt alls för den delen heller,
jag vaknade tidigt tidigt ofrivilligt, ramlade ur sängen. drog på mig ett smutsigt linne jag hittade under skrivbordet.
bråkade lite med mamma och åt en skål fil med flingor. satt så långt ut på kökssoffan som möjligt, sjukt obekvämt.
sen gick jag och lade mig igen, och sängen var fortfarande sömnvarm.
vaknade sent för att upptäcka att jag hade feber. huvudet bultade och kroppen ömmade. hade gåshud ungefär hela tiden.
var tvungen att ha på mig dubbla lager för att inte dö av köld.
bestämde mig för att måla på min tavla, som jag tror håller på att bli jättefin, kanske min bästa. det gick inte så bra, eftersom jag har slut på alla bra färger. så jag blev arg och tyckte att det var slöseri med tid.
tog fram en svart alldeles för jättestor kavaj. klippte i den, tog ut axelvaddarna och började sy. febrig som jag var blev jag lite yr och kunde inte hålla kursen rak med min gamla symaskin. sydde klumpigt men orkade inte göra det bättre. så nu har jag en väldigt dåligt ihopsydd kavaj som jag antagligen aldrig kommer använda.
jag orkade ingenting mer, så jag jade mig nerpå sängen och sov.
vet inte när jag vaknade, men jag var inte sugen på någonting längre. tittade i min kalender och upptäckte att jag hade en körlektion tioisex.
gud, tänkte jag, hur skulle jag orka det i mitt svamlande tillstånd, så jag ringde körskolan och fick lite utskällning eftersom man var tvungen att ringa innan ett dagen innan om man inte kunde komma på sin körlektion. jag svalde och sa okej jag får väl komma då men jag har feber ok?
tog en alvedon och åt ett äpple. bäddade ner mig i sängen och läste två kapitel körteori. trååååkigt.
fick lite ångest över sommarjobbsletandet, så jag ringde en tjej på posten som sa till mig att posten antagligen inte behöver några sommarjobbare detta året. det gjorde mig lite ledsen eftersom postenjobbet var ett av mina säkraste kort.

resten av eftermiddagen/kvällen hade jag en extralång körlektion som gick ganska bra trots sjukdom. jag svettades en del, men febern var borta!
sen åt jag äggröra med tomat, lade jag mig i sängen och tittade på The Dreamers som var ungefär världens bästa! se den!

jag gick hem i lite för trånga skor
och för första gången på vad som känns som en evighet knäppte jag upp jackan
kunde känna vinden i håret, men det var inte för kallt, inte alls farligt faktiskt

och ändå kände jag hur någonting drog i naveln på mig
längtan och förväntan
om hur jag någon gång, kanske snart
skulle få åka härifrån, känna vinden någonannanstans
ligga på en strand, dricka sangria och prata spanska
kramas med nya människor, klättra i berg
allt detdär som bara finns i tankarna, och kanske
kanske i verkligheten någongång