knytt

idiotidiotidiotidiotidiotidiot
jag förstår inte hur du tänker & jag tror att ett stort, slemmigt tentakelmonster har ockuperat din hjärna, frätt sönder dina tankar & möblerat om i din personlighet. det enda jag kan göra är att skratta åt mig själv & önska att du istället slagit mig på käften.

Nu ska jag springa trots halsont. Sen göra femtiosju armhävningar för att göda mina biceps inför det stundande servitrisjobbet!

Jag försöker intala mig att detta inte hänt,
dumma drömmar kan ju ibland vara hemskt svåra att vakna upp ur.
& jag undrar hur du mår, vart du är, om du är hos henne. Hela tiden.
Snart kommer tankarna gnaga i sönder mitt förstånd, om de inte redan förstört det tillräckligt.
Kan inte låta bli att fråga mig själv vad jag gjorde för fel, även om jag redan vet svaret.
Kan inte låta bli att låtsas spola tillbaka tiden, återuppleva varje stund, agera annorlunda.
Men nu är det försent, det vet jag. Du finns redan hos någon annan.
Det finns inga plåster för det här.
& jag mår fruktansvärt illa & kan inte äta någonting.

jag.tror.jag.faller.

& jag gråter i sönder mina revben,
medans dina andetag finns i någon annans nacke.

kvällen & vitlöksandedräkt
svartsjukan & hur jag tycks hamna i otakt hur jag än gör
fan