det bästa

luften blev med ens het, nästan kvävande
det enda jag kunde göra var att titta ner i knät, händerna blev klibbiga av svett
& jag fick andas genom att räkna andetagen, in, ut, in, ut, in
om jag tittade upp hade jag varit tvungen att göra det
möta din papperstorra blick, & se på dig som om jag satt på andra sidan jorden
när jag i verkligheten satt mittemot dig på det lila sätet
om du hade velat hade du kunnat nudda mitt gåshudsknä med dina fingertoppar, skicka några hundra volt genom mig

men det enda som hände var att du hoppade av tåget innan jag slutade andas



Göm aldrig Radiohead, lova


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0