knytt

jag gick hem i lite för trånga skor
och för första gången på vad som känns som en evighet knäppte jag upp jackan
kunde känna vinden i håret, men det var inte för kallt, inte alls farligt faktiskt

och ändå kände jag hur någonting drog i naveln på mig
längtan och förväntan
om hur jag någon gång, kanske snart
skulle få åka härifrån, känna vinden någonannanstans
ligga på en strand, dricka sangria och prata spanska
kramas med nya människor, klättra i berg
allt detdär som bara finns i tankarna, och kanske
kanske i verkligheten någongång